Vad är letter of intent (avsiktsförklaring)?

Letter of intent (LOI), även avsiktsförklaring på svenska, är en överenskommelse mellan parter inför kommande förhandlingar och avtal.

Det är ett dokument som formaliserar parternas avsikt att inleda eller fortsätta förhandlingar eller samarbete inför ett framtida definitivt avtal.

Varför skriver man ett letter of intent?

Man skriver en avsiktsförklaring när två eller fler parter är intresserade av att inleda kommersiella förhandlingar eller samarbete, men ännu inte är redo att ingå ett formellt avtal.

Ett letter of intent kan användas för att klargöra vilka avsikter och villkor som ska förhandlas innan ett slutgiltigt avtal upprättas. Det kan även sammanfatta vad parterna hittills är överens om.

Avsiktsförklaringen fungerar som ett ramverk som underlättar förhandlingarna. I vissa fall är den en förutsättning för att det överhuvudtaget ska bli aktuellt med vidare diskussion.

Ett Letter of Intent kan ibland även fungera som grund för en mer detaljerad och formell avtalstext.

Dokumentet kan också vara ett tillfälle för parterna att gå ut offentligt med sina planer.

När kan det bli aktuellt med ett LOI?

Det är vanligt att skriva en avsiktsförklaring innan formella förhandlingar. Här är några vanliga exempel:

• Företagstransaktioner: En fusion av två företag eller när någon avser köpa ett bolag. En avsiktsförklaring kan behövas som ett första steg innan en due diligence görs.
• Partnerskap: Två företag som överväger att inleda ett samarbete som inte nödvändigtvis är en merger eller annan typ av företagstransaktion. Det kan vara ett förstadium till ett samarbetsavtal.
• Joint ventures: Om två eller flera företag överväger att bilda en gemensam verksamhet kan de använda en avsiktsförklaring för att fastställa grundläggande parametrar och avsikter för samarbetet.
• Investeringar: Företag eller investerare kan använda en avsiktsförklaring för att uttrycka sitt intresse av att investera i ett företag och för att diskutera grundläggande villkor för investeringen.

Ett besläktat uttryck är Memorandum of Understanding (MoU) som dock mer brukar användas när det handlar om planerade samarbeten mellan två bolag, men även i offentliga sammanhang.

En avsiktsförklaring är (oftast) inte bindande

Hur en avsiktsförklaring utformas (formalia) varierar kraftigt. Gemensamt, oavsett format, är att det anger förhandlingspartnernas avsikter att förhandla med ett slutgiltigt avtal som mål.

Som utgångspunkt är ett letter of intent inte bindande. Det kallas ibland lite missvisande för ”föravtal” eller ”intentionsavtal” vilket ger sken av att det ska vara ett avtal i formell mening, men så är det inte.

Likväl är det att betrakta som en milstolpe i förhandlingarna.

Däremot kan en avsiktsförklaring innehålla vissa bestämmelser som parterna förpliktar sig att respektera. Ett vanligt exempel är en överenskommelse kring sekretess, en så kallad sekretessklausul.

Det kan också framgå vilka konsekvenser ett eventuellt brott mot sådana överenskommelser får och hur en tvist ska lösas.

Dessutom kan ett LOI ange hur kostnaderna ska fördelas mellan parterna i händelse av att ett slutgiltigt avtal inte blir av.

Om det finns en exklusivitetsförbindelse (exklusivitetsklausul) i avsiktsförklaringen innebär det att partnerna eller en av parterna förpliktar sig att inte förhandla med andra under en angiven tidsperiod.

Man kan också argumentera för att dokumentet medför en moralisk förpliktelse för parterna, speciellt om deras letter of intent har offentliggjorts. Att avbryta förhandlingarna kan skada parternas rykte.

Förväxla inte avsiktsförklaring med Early Start Agreement (ESA), vilket är ett avtal mellan parter efter avslutade förhandlingar men innan godkännande från högre instans.

Fördelar med en avsiktsförklaring

En avsiktsförklaring hjälper parter som ska förhandla att nå slutligt avtal genom att skapa ett ramverk för förhandlingarna. Det finns många fördelar med ett LOI:

• Visa att det är mer än bara ”löst prat”: När bägge parter sätter sin signatur i avsiktsförklaringen är det samtidigt för att lägga tyngd i förhandlingarna.
• Förenkla dialogen: Ett Letter of Intent kan definiera vad som ska diskuteras, eventuella villkor och vad som ska uppnås. När alla har enats om vad som ligger på bordet är det lättare att ro i hamn.
• Definiera vad som gäller: Även om avsiktsförklaringen inte är bindande med avseende på det slutgiltiga avtalet är ett Letter of Intent i sig ett avtal. Här kan det till exempel finnas regler kring sekretess och exklusivitet.
• Leda till ökad trygghet för parterna: En köpare som genom en avsiktsförklaring vet att säljaren inte får förhandla med andra potentiella köpare känner sig tryggare och vågar satsa, exempelvis genom att beställa en due diligence. Säljaren å sin sida kan känna sig tryggare i vetskap om att köparen inte kommer att missbruka informationen som han eller hon kommer över.
• Bereder vägen för det slutgiltiga avtalet: I vissa fall kan ett LOI även fungera som grund till det avtal som parterna så småningom eventuellt kommer överens om. Det byggs då på med ytterligare detaljer och villkor.
• Vara del av marknadsföringen: Två företag som signerar en avsiktsförklaring kan under vissa omständigheter göra sig bra som material i en pressrelease.

Så skriver ni en avsiktsförklaring (exempel)

En avsiktsförklaring innehåller i typfall information om varför förhandlingar inleds, vad det är för mål som ska uppnås och att parterna inte är tvingade att genomföra affären.

Utöver de stora penseldragen kan det även finnas information som exempelvis presumtiv köpeskilling, tidsplan och huvudsakliga villkor för att det ska bli aktuellt med en överenskommelse.

Det finns dessutom tre punkter som är vanligt förekommande:

1. Exklusivitetsförpliktelse (exklusivitetsklausul): Detta innebär att en part i avtalet inte får vända sig till utomstående under en viss tid. Exempelvis kan det vara att säljaren av ett företag inte får kontakta andra potentiella köpare.
2. Sekretessförpliktelse (sekretessklausul): Handlar om att parterna måste respektera varandras känsliga information och inte missbruka eller sprida den på något sätt.
3. I händelse av tvist: Det är bra om avtalet definierar vad som gäller ifall parterna av någon anledning inte kan komma överens. Skiljeförfarande är det vanliga. Det kan även bli aktuellt med vite.